Io scrovo qui per miglorare mie lingue
Però non è la singola lingua che voglio migliorare; parlo anche un pò di tedesco e anche molto poco francese (da due mese l'ho stuadiato). Quindi voglio anche scrivere a tedesco e francese...
Spero che posso migliorare le mie lingue perchè vorrei lavorare all'estero. Se io imparasse più lingue, avrebberenno più lovari nel futuro!
Intermatchen var riktigt härlig
Matchen, i alla fall, var fantastisk. Jag älskade chansen att befinna mig mitt i den enorma folksamling som San Siro kan ta emot. Kan ni tänka er hur det är att se 86 000 människor jubla när Champinions Leuge-musiken drar igång? Men i alla fall, jag älskade matchen och tycker att det var den bästa fotbollsmatchen som jag har sett. Problemet var bara att inget endaste mål gjordes; inte ens Zlatan kunde trycka in en boll. När man betalat 95 € förväntar man ju sig lite mer action - eller hur!
Italien och olasbara dorrar
Matchen mellan Milan och Siena
Jag såg precis matchen mellan Milan och Siena och det gick tyvärr som jag hade förväntat mig: Milan besegrade Siena med 2-1. Siena spelade dåligt, ungefär som när Sverige spelar viktiga matcher. Deras anfallsspel var för påhittigt för deras eget bästa och deras försvarsspel var uselt. Det enda som skilde dem åt från Sverige är att de faktiskt gjorde ett mål. Annars var matchen spännande under den första halvleken då 1-1 blev halvleksresultatet, men matchen dog fem minuter in på andra halvlek efter att Milan sparkade in tvåett-målet.
Det är faktiskt för varmt idag - och jag såg visst en celebritet
--------------------------
Förresten såg jag, för första gången i mitt liv, livvakter. Det var nämligen AC Milans ordförande som besökte staden. Jag tog inga kort på honom för jag visste inte vem det var tills någon "avslöjade" hans idenditet. Samtidigt var det fler kändisar från det laget som besökte staden men då jag är helt och håller analfabet vad gäller fotboll skulle jag inte känna igen dem ens om jag råkade stöta ihop med någon av dem...
Detta är min första tid i Italien
Om två dagar är det tre veckor sedan som jag anlände till detta avlånga land som heter Italien. Dock har jag ju inte berättat om vad som har hänt sedan dess. Därför tänkte jag ge en liten kort redogörelse om vad jag har gjort.
Först och främst anlände jag och min kompis kompis Ines till Bologna. Redan när vi steg av planet kände vi den enorma chocken som denna starka värme gav upphov till. Därför kände vi oss lite väl överklädda med våra för det skandinaviska klimatet passande kläder. Dock avhjälptes det rätt snabbt när en av mina gamla vänner Giuseppe som är från Italien plockade upp oss och körde oss till vandrarhemmet för att sen föra oss till själva stan. Han hjälpte oss förresten mycket den första dagen genom att översätta språket och sådana saker (här är det mer undantag än regel att folk snackar engelska) så han var verkligen guld värd.
Dagen efter gick jag och Ines runt i Bologna och kollade runt lite där. Sedan träffade vi Giuseppe, hans italienska kompis och två tjejer från Schwitz som visst bara var på besök. Vi gick ut till en pub och hade en trevlig tid.
På resans tredje dag tog Giuseppe oss alla till stranden och där solade vi hela dagen innan vi stack till en närliggande afterbeach-party. Det var riktigt och mycket skoj att vara där.
Dagen efter åkte vi till Siena - och mer om det kommer en annan dag. Men tiden i Bologna var underbar (liksom hela denna resan)
Jag lärde mig vad frustration är under Palion
Palion är mer eller mindre en väldigt våldsam hästtävling där hästarna ska springa tre varv runt Sienas viktigaste torg, Piazza del Campo. Men det är så mycket mer än en löjlig lek; det är en månghundraårig livsstil som bokstavligt väcker djuren i Italienarna. De gråter floder om deras hästar vinner och blir djuriskt aggresiva om man skrattar åt dem. Ja, de blir allt som svenskar inte är.
Själv visste jag inte mer om Palion än att det fanns med på den senaste James Bond-filmen så jag tänkte ta chansen och uppleva festivalen så mycket som möjligt. Därför tog jag mig till "Campo" klockan ett eller två för att få den bästa platsen. Tyvärr var det mitt i värmen så jag blev minst sagt mycket törstig. Och trött... För först klockan 20:30 var allt klart. Och då skulle hästarna börja springa klockan 19 men de började inte förren just 20:15. Därför kan ni väll känna med er hur trött jag blev
Allt i allt är jag glad att jag var med för alla upplevelser är bra upplevelser. Om någon frågar om jag var på Palion kan jag ju - om någon bryr sig - säga att jag nästan hade den bästa platsen.
Internet vid en pub
Jag skulle gärna vilja skriva mer för det har hänt så mycket. Jag har till exempel brottats med italienarnas dåliga engelskkunskaper, blivit alltför van vid espresso (inte ens zinzino kan göra lika gott kaffe som här... mmm) och allt sådant. Så... jag har haft det bra
Forsta inlagget
Navàl, sitter pa en lektion idag och far nòja mig med ett litet inlagg. Men snart hoppas jag att mer info och mer bilder dyker upp. Tills dess: ciao
Bara fyra dagar kvar
Men jag vill påminna om att facebook-gruppen "Fridlund goes to Italy" har skapats. Där kommer en panel diskutera vad jag ska göra under en veckas tid. Då jag inte är den som är den kommer jag att med viss spänd förväntan se vad jag kommer att göra för något.
Fotbollen - vilket lag ska jag heja på?
Nu är det mindre än en månad kvar
Klockan tickar snabbt iväg. Nu är det mindre än en månad kvar tills jag åker. Vingarna börjar växa sig till och jag kan knappt hålla mig kvar i Sverige.
Faktiskt kan jag avslöja att det finns två händelser som gjort att jag alltmer längtar bort. För det första: jag läste den resebok om Milano som farsan hade köpt. Den boken måste vara gjort av mint för jag kunde sluta drömma mig bort. För det andra: jag har pratat med rataractare från Siena och de kommer att välkomna mig in i deras klubb under den tid som jag är där.
Äventyret börjar alltså inte - men det börjar redan ta form.
Allt är klart
Detta är min inledning - och här avslöjar jag varför jag skriver bloggen
Italien är mitt livs mål. Där har jag velat studera riktigt länge.
Vem är det då som skriver här? Daniel Fridlund är svaret, och jag är ekonomstudent vid Högskolan Kristianstad. Jag skriver här för att marknadsföra nyttan och glädjen i att just studera utanlands.
Än så länge är det för få som gör det, tycker jag. Folk har varken tid eller pengar. Bullshit säger jag. Jag är, vilket ni kan se på min andra blogg, en fattig student. Det enda jag är rik på är upplevelser - och i Italien ska jag skaffa mig fett mycket sådant.
Vad vill jag göra i Italien då? Jag vill njuta av livet, festa hårt, få de bästa betygen och - träffa Berlosconi. Tänk er bara att jag gör det sista - att jag taggar honom och mig på facebook. Skulle vara toppen.
Vad ska jag skriva om i denna bloggen? Mina upplevelser, mina tankar om landet och mina iaktagelser av landsmännen. Men också lite dagboksanteckningar och annat skoj som kan tjäna som marknadsföring för mig och utalandsstudierna.
Lämnar jag ut för mycket av mig själv? Knappast. Här vill jag bara lyfta fram de positiva sakerna - det som jag vill minnas. Och jag vill bara minnas de goda sakerna.
Så häng kvar ett tag och se vad ni tycker om bloggen. Kanske blir ni stammisar - vem vet!